Det finns inget tillfälle då borgare är så måna om att stå upp för arbetares rätt som när det gäller ”rätten att äga sin bostad”, som det så fint heter. Hur kommer detta sig?
Svaret, eller i varje fall en ingång till frågan, finns skriften ”I bostadsfrågan”. Här blåser Engels till krig mot ”den borgerliga och småborgerliga utopin, som vill ge varje arbetare äganderätten till en stuga och därigenom på ett till hälften feodalt sätt fjättra honom vid hans kapitalist”. Marxister är inte motståndare till att arbetare äger egna hus. Men borgarnas vurmande för bostadsrätter och angrepp på hyresrätten har samma syften som på Engels tid. Väl värd att läsa för de arbetare som söker individuell frigörelse och lycka genom den egna villan och samtidigt gamar all övertid som finns att få för att bekosta spektaklet.
Framför allt angriper Engels de som försöker skilja bostadsfrågan från kampen mot kapitalismen som sådan. Som de som påstår sig kunna lösa problemen med trångboddhet och ökad fattigdom i storstädernas förorter genom att bygga fler radhus och villor. När orsaken till dessa problem står främst att finna i det kapitalistiska systemets oförmåga att skapa arbeten och behov av att hålla sig med massarbetslöshet för att pressa ner löner och arbetsförhållanden. Så visst är Engels aktuell än idag.
Boken innehåller också två texter där Engels behandlar bondefrågan